Gatukonst på röda linjen

Röda linjen mot Norsborg, Vårby gård. Det var påsklov för Stockholms unga och dags för gatukonstworkshop på Internationella barnkonstmuseet. De hade redan börjat, dagen innan hade barnen arbetet med affischer och kollage som de pusslat ihop till olika budskap. Bilden på en brugd (typ av haj) med en hamburgare i munnen var en personlig favorit.

Dagens tema var stenciler. Med mig hade jag Banksys Wall and piece för inspiration, som om barnen behövde det.. Nej, inspirationshjälp är till för vuxna inte barn. Gatukonst, när barn gör den är inte heller politisk, i alla fall inte medvetet. Vissa stenciler var färdiga att använda, andra behövde skäras ut och material fanns för att göra sin helt egen stencil. De drygt 20 barnen slängde sig över färgen och stencilerna för att gör sitt avtryck på de tre plywoodskivor som var avsedda för detta. Några bestämde sig för att skära ut de ännu ej utskurna bilderna med hjälp av de sylvassa skalpellknivarna. 7-11 åringar och knivar vassare än de jag själv använder gjorde mig lite förskräckt till en början men de följde anvisningarna och var försiktiga. Bara en olycka skedde, men det var ingen match för vana museipedagogen Jannike. En flicka kom sen fram till mig och petade på mig, hon höll upp sitt omplåstrade finger och berättade att – det  gjorde fett ont! Dock inte värre än att hon kunde fortsätta.

En pojke som efter en dryg timme fortfarande satt och skar i en cykelstencil såg lättad ut när han till slut fått ut motivet och kunde uppföra den på väggen Jounalister från Tidningen Södra sidan kom förbi och frågade mig och barnen om Barnkonstmuseets gatukonsttema vilket var kul. När de tre timmarna hade gått var skivorna betydligt mer färgglada. Jag tackade för mig och påminde om att jag skulle komma tillbaks ett par dagar senare.

På lördagen var det åter vinter i Stockholm och de flesta stannade hemma, men 8 barn var på plats för att göra egna klistermärken och för att freestyla med färgglad tejp. Först lyssnade dem till en lärorik föreläsning av gatukonstkännaren Benke Carlsson. Därefter var vi åter i museets ateljé för att fylla de sista vita gliporna på den magnifika gatukonstväggen som nu finns att beskåda i Vårby gårds centrum. Efter att ha hjälpt en tjej med hennes namn i bubbelgraffiti-stil villa alla ha sina namn på samma sätt. Som tur va var de bara 8 stycken. En flicka frågade – var kan jag göra detta ute? När museets pedagog svarade att det inte riktigt fanns någon plats där man fick göra detta tittade flickan på oss och frågade – varför? Varför får man inte? Ja.. Jag försökte mig på ett svar. – Vissa vuxna tror att detta är farligt. Därför tycker de inte att man ska få göra detta någonstans utomhus. Hon sa bara jaha, och fortsatte. Jag skämdes för att bo i Sveriges huvudstad.

Barnen tackade åter igen för sig och frågade när jag skulle komma nästa gång. Det får vi se, ja jag. Tack till Jannike och Sofia på Internationella Barnkonstmuseet!

Text och bild: Hugo Röjgård