Lucka 24. NY! Promoe

När och hur började du måla?
Gjorde min första målning -86. Jag var 10 bast. Det var jag och min kompis Christian. Vi målade ute på hans sommarstuga. Sen hade jag lite på och av med målandet. Det finns målningar från -89 och sedan -91 och framåt. Jag körde inte aktivt från -86 med tanke på att jag var så ung. Det blev någon målning då och då.

Loop Troop av Kaos och Skil 2020. Foto: Skil.

Det fanns de där danska graffiti-klistermärkena i tuggummipaketen på den tiden. Jag gjorde en version av en polis som fanns i ett klistermärke. Han håller i en batong som ser ganska hängig ut, som om den blivit helt slak. Den målade jag på skolan. Men på den tiden förstod jag inte hur allt hängde ihop. Minns hur överraskad jag blev av att det inte såg ut som på bilden. Jag hade typ en färg och originalet var flera olika kulörer. Jag hade typ en guldburk. Vi var där tillsammans och i samråd, jag och några polare.

När jag var som mest aktiv var nog ifrån -93 fram till -00. Jag kanske var mest aktiv -95, men under den perioden målade jag en del. Det var i gymnasiet och efter när jag flyttade hemifrån. Sedan när musiken tog över fick jag inte riktigt tid till att måla. All min tid gick till musiken.

Vilka målade du med?
På gymnasiet målade jag med vännerna. Det var Out, Kabo, Bosom. Jag och Tommy började måla när Loop Troop startade. Vi flyttade ner till Malmö 96 och målade mycket tillsammans där. Han skriver Dhem. Min kompis skrev Suer. Jag skrev Shit. Vi hade BIF Crew, Babylon is Falling. De crews som var stora i Västerås, som jag hängde med var Iak, Hia, Mic, Imz.

Vad känner du för graff idag?
Jag förknippar det mycket med min uppväxttid. På många sätt var det min skola, mitt sätt att utvecklas som människa. Inte på alla sätt, inte bara positiva, men jag brukar ofta tänka på våra tankar om oberoende som vi tog med oss till sättet att arbeta med musik att det kom därifrån redan från tidig ålder gjorde vi projekt som ingen eller väldigt få förklarade för oss hur de skulle utföras. Vi tog reda på allt själva. Man fick klura ut, testa sig fram, misslyckas och när vi blev äldre gjorde vi en wholecar där och där, då och då, med de här burkarna, och vi behöver det här för att stå på, vi ska gå in där. All den planering vi gjorde har jag tagit med mig till att göra skivor, och då blev det självklart att göra detta själva. Fixa pengar, pressa, ordna med studio, pressa skivorna, fixa postorder, skicka grejer. Sålde när vi var ute live. Hela den DIY-ådran kommer för mig från graffitin.

Det negativa jag ser idag är det destruktiva. Jag förknippar inte målandet med destruktivitet. Jag menar mer att det blev en destruktiv kultur i mycket på grund av att vi var tvungna att hålla allt för oss själva. Det blev sektliknande, följa vissa outtalade interna regler. Tydliga hierarkier. Väldigt destruktivt maskulint beteende. Som kanske på vissa sätt hör till åldern, men också hör till att vi var själva. Det fanns ingen där som sa till oss att det inte är okej att vara på ett visst sätt. Det var som vi mot världen. Det blev destruktivt. Jag kanske inte kan säga varför det blev destruktivt men det blev det. Många började med droger. Det gick inget bra till slut. Det var väldigt många faktiskt, minst tre stycken som tog sitt liv som jag hade lärt känna genom graffitin. Det kanske inte var på grund av graffitin men saker och ting hänger ändå ihop. Men i det stora hela ser jag på graffitin som en positiv kraft i mitt liv. Det kunde gått fel men för mig har jag tagit med mig det positiva.

Jag märkte efter ett tag, mot slutet av mitt målande, att jag insåg att jag kommer aldrig bli bäst på graffitin. Jag målar inte mest, och är inte bäst. Bekräftelsen jag fick blev i gruppen jag var med i, där det fanns kärlek och gemenskap. Även om det fanns taskig jargong hade vi också många fina stunder med långa promenader hem i Västerås på nätterna. Fortfarande kan jag associera vädret på kvällarna, oavsett årstid, med graffitin. På hemvägen pratade vi mycket om världen, politik och annat som kändes viktigt. Det blev något av det viktigaste för mig. Målningen var sekundär. Bilderna på målningarna var en grej men sammanhållningen var det viktigaste.

När jag började med rap kom tävlandet in. Jag ska bli bäst på det här. Jag tänkte inte riktigt så med graffen. Jag var inte förskonad från konkurrens, det kom inom rappen istället sedan. Jag började rappa -91 så hela 90-talet var det enda vi höll på med graff och rap.

Vilka inspirerade dig när du började måla?
Västerås var en tidig stad där graffen kom igång tidigt. Meanie och Puppet började måla -85 eller något sånt. Fanns någon målning från -84 också. Jag kommer ihåg de målningarna. Vi hade olika namn på de ställena vi gick till och kollade på målningarna. Långt efter att målningarna buffades fortsatte vi kalla platserna för det. En målning som det stod King Beat på fick bli namnet på en bro där. Det var Crime Brothers som målade den om jag minns rätt. Det blev King Beat-bron. En annan kille som skrev Andy gjorde feta målningar. Vi gick runt och cyklade till målningarna. Vi hade inte kamera så vi tog inga kort, vi bara tog oss dit och tittade på målningarna. Ett annan crew som kom runt -89, Crime Pays Team. CFL vilket stod för Crazy For Love men alla sa CFL, mfl.

Ett ställe i Västerås som var lite semi-legalt - Kolhamnen. Där stod vi länge och målade.

Jag inspirerades mycket av de i mitt crew, särskilt Out. Jag är lite partisk men jag gillar verkligen hans stil.

Sedan åkte vi tidigt till Stockholm. När vi bläddrade i UP hittade vi Vim, Nug, Pike, mfl. Men allt som Nug gjorde var så jävla fett. Även Aman gjorde feta grejer. Men Nug var ju överallt och gjorde stora och feta grejer. Aman gjorde lite mindre och mer roliga grejer. Den tidiga UP-tiden blev vi inspirerade av Ribe (NG), Mega (AOD), Ikaros. De var i vår ålder men hade hållit på lite längre. Stockholm är kanske också en hårdare skola än Västerås. Det blev skillnad när vi kom till Stockholm och målade pendeltåg. Det var en annan värld. Det inspirerade oss.

Jag tröttnade på att måla lagligt. Det blev inte snyggare av att jag fixade och donade. Jag utvecklades till att gilla det olagliga, måla snabbt utan skiss.

Har det spårat ur någon gång med graffen och Loop Troop-spelningarna?
Haha. Det går inte prata om Loop Troop utan graffitin. Vår publik var länge väldigt många från graffitin. Det tog lång tid innan det spred sig utanför de kretsarna. Det blev en viktig skola för oss när vi fick spela och leka oss fram i musiken tillsammans med alla från graffitivärlden. De första 5-10 åren gick graffitin och musiken hand i hand. En gång när vi spelade i Tyskland, första gången vi spelade längre ned i Tyskland en bit från Frankfurt i Wiesbaden på Wallstreet Meeting, runt 97-98. Folk som jag lyssnade på mycket var med på en skiva som släpptes då Boulevard Connection, på Bobbito Garcias label Fondl'em Records, och min låt Denmark Style var med på den.

Vi åkte buss med Kaos, Skil, och flera graffare som vi tyckte var de bästa. Vi åkte med typ Eurolines i över ett dygn. Det var ingen lyx men det kändes väldigt stort att vara med och vara en del utav det. Vi spelade tidigt på dagen men det var ingen stor spelning. Sedan med de tyska akterna sent på kvällen spelade stieber twins, de satte på en av instrumentalerna från EPn Boulewars Connections, det var inte min låt men det var en av de från samma platta som jag var med. Det var en riktig eufori, en platta som jag är med på spelas här och folk gillar det. Det var ett movement som vi var en del utav. Det var precis bredvid en yard så folk sprang ut och målade tåg. Det var inget bra för själva arrangemanget kanske haha.

Flera polare åkte på Interrail och målade tåg överallt. Vi kom från nolltoleransens Stockholm och Västerås, men i Tyskland körde folk väldigt mycket. Tyskland och Danmark hade en annan attityd och kultur för graffen, det kanske var hårdare om man åkte fast men folk körde mer och det var levande på ett annat sätt. Det var en känsla av att man kunde göra vad man vill.

Det var inte bara bra minnen. En bekant från Island, hans kompis ramlade igenom något takfönster och dog av fallet, på wallstreet meeting. Något år var det kravaller med poliserna som kom.

Stämningen, rörelsen, känslan av att vara del av något stort.

Vad har du för relation till graffitin idag?
Idag är det känslorna jag har för graffen som är levande. Det var länge sedan jag målade själv. Om alla planeter står i linje kanske det händer, men jag styr inte upp det själv längre. Jag följer några konton på Instagram, lite random. När jag ser graff brukar jag fota, särskilt tåg. Jag älskar tags.

Stort tack för intervjun Promoe! Kul att du delade med dig!

TACK till alla som följt kalendern. Graffitifrämjandet önskar er alla en riktigt GOD JUL!